Har tidigare fått frågor och så om Buster, och varför vi tog bort honom. Har inte riktigt haft orken att svara för det var inte en hund jag förlorade, det var min andra halva jag förlorade. Hur som helst så har han under längre period varit väldigt rädd och osäker, han blockerade dörren för att han var så rädd att bli lämnad hemma själv, så vi fick gå ut genom garaget och kvar hemma blev en rädd hund. Sen så har han blivit aggressiv i flera situationer och allmänt varit en väldigt osäker hund. Han sprang framför och bet på skotern, han skällde åt båtmotorn och vi fick inte röra hans tassar osv. Så för hans skull, för att han skulle slippa vara rädd mer, så tog vi beslutet att vi inte heller kunde ge honom till någon annan eftersom han kunde bita en och bli aggressiv i situationer. Han var även livrädd för raketer och massa annat, en väldigt osäker, nervös och rädd hund.. Och helgen innan vi tog bort honom var vi på stugan och han satt fast i ett snöre när skotern startades och han skulle iväg efter den så for snöret mot hans bakben å skar upp ett rejält köttsår på insidan. Så detta var som det som gjorde så att vi bestämde oss för att ta bort honom. Eller egentligen var jag inte alls med på att ta bort honom, jag skulle göra allt för honom. Och att han hade ett köttsår som gjorde superont och led det sista han gjorde känns också förjävligt. Min lilla prins.. Aldrig kommer jag älska någon som dig.